vossarinnan

Har ni någon gång i ert lov känt att allt bara känns så där fantastiskt bra? Så känner jag nu, jag känner mig faktiskt fantastisk på alla sätt... i mitt tycke i alla fall :-)

Dessutom har jag funnit ett lugn inom mig... fan va trygg jag är! Vilken känsla! Fast jag har ingen aning om varför, utan det känns som om alla bitar fallit på plats, jag vet vad jag vill, vad jag kan och vilka som är underbara runt omkring mig. Dessutom har jag insett att man behöver inte älska alla människor, utan det kan var ok att tycka mindre bra om någon ex, utan att få dåligt samvete för det! Det är så typiskt mig! Men som pappa sa;

- Det finns inget som tvingar dig att älska någon, varesig tvång eller biologiska band...

Åhh så rätt han har! Dessutom tycker jag att om nu detta skulle ske, så är det inte min förlust.... utan den som mister mig som kommer att må fruktansvärt dåligt....

Hmmm.... egentligen vet jag inte vad jag menar med detta inlägget..? Antagligen vill jag väl bara meddela att antingen så väljer man att må dåligt - eller så väljer man att blicka framåt och må sanslöst BRA!


Så till er som läser detta och antagligen inte förstår ett skit av det jag skrivit... ? Eller? Vill jag bara säga; Jag tycker om er allihopa, fast på olika sätt. Vi är ju unika! Jag kanske inte alltid tycker att ni/du gör bra saker... men å andra sidan tycker ni SÄKERT att jag är ett stort egotrippat pucko emellanåt... Men va spelar d för roll? Man kan väl inte säga att man inte tyckert om eller hatar någon (väldigt starkt ord det där hatar) bara för att man inte alltid tycker lika i allt. Då är det väl beteendet man tycker illa om, alltså just den saken man gör, inte personen väl?

Nä... Nu fattar jag inte själv va jag skriver längre... Sov så gott alla goa!!

Kram på er!