vossarinnan

Jaha va ska jag skriva? Hmmm..... Jo just det! Idag har jag bara "glidit" omkring i livets glans, som Annica skulle säga! Uhh va gött! På nått väldigt konstigt, men dock trevligt sätt, så känner jag mig helt tillfreds med det mesta! Underbar känsla må jag säga

Nu ikväll har jag och Ia bakat muffin. Det fick bli banan muffins eftersom vi hade så många mogna bananer hemma. Olivia rörde stolt i bunken med banan och vaniljyuogurt! Efter en stund sa hon att hon var törstig och ville ha lite saft, och snäll som jag är så fick hon detta... elelr apelsinjuice i allafall. Hon drack och rörde i bunken....
Jag stod i min egen lilla värld och vispade ägg och socker, sen så sa hon:
- Mamma, jag vill ha mer juice!
- Men har du redan druckit upp allt?
- Jaaaa... svarade hon.
Jag tänkte att det kan hon ju få, så jag hällde upp lite till.... Då sa hon:
- Ska jag hälla i lite till?
- Va? Hälla i lite till?
- Ja, så här... och så hällde hon i apelsinjuice i bananblandningen!! Haha... ja hon är för go!

Så resultatet blev ju att vi till slut hade bakat bananapelsinjuicemuffins... Och det funkade det me! ;-) Ni får prova nån gång vet ja!

Igår fick jag för mig att sätta ut vår videokamera på blocket, eftersom vi typ använt den 3 gånger på tre år så finns det ingen anledning och ha denna kvar. Jag la ut den vid 22.00 igår kväll ungefär och vid 16.00 idag var den såld och borta... smidigt som bara den... Undrar vad vi ska göra för alla pengarna? En resa till Thailand kanske? Annars kanske vi ska hänga på Linda & Jonny när de ska åka till GRÖNLAND i november... Eller va säger du Linda! OCH ja är inte BITTER! ICKE!

Just nu så sitter jag och funderar på varför dagarna ibland går så himla fort, och ibland sniglar dom sig fram... som nu! Jag vill ha påskafton nu!! På dagens ska vi självklart gå påskkärring tur med Ia, och på kvällen ska vi helt enkelt festa till... Ska bli så kul att få gå ut och träffa lite människor igen! Ibland känner man sig som värsta bohemen när man bara sitter här och läser o läser! Men inget ont som inte för nått gott med sig! Jag hoppas ju såklart på att jag ska få ett jobb som jag TRIVS med och en lön som är betydligt bättre än den man får som undersköterska... det är ju fruktansvärt att man ska få så dålig lön när man jobbar med och för människor. Vart tog det bertktade MÄNNISKOVÄRDET vägen kan man undra?

Nä, nu ska jag hoppa in i duschen!

Här får ni lite mysljus i kvällens tecken...


(Dålig bildkvalitet...)

Kram på er alla goa där ute!!

Ny dag, nya tag? Ja, jag vetet katten alltså... Just nu känns det som om jag fastnat i min egen hjärna. Orkar inte koncentrera mig för fem öre ens... Så nu på förmiddagen har jag dammsugit o skurat o plockat som bara den. Skönt att få göra nått där man inte behöver tänka hela tiden.
Sen är det så klart mycket som far runt i skallen, en utav dessa funderingar är ju såklart hur jag ska klara av denna utbildning... Sista tentan jag fick tillbaka fick jag G på, och det är ju bra. För jag har ju som sagt avklarat en kurs till, men kag kan inte sluta att vara besviken på mig själv i alla fall. Fast jag klarat den. Prestationsångest tror jag bestämt att det kallas för! Måste lära mig att ta det lugnare, för jag kör på i 180 hela tiden, jag frågar mig nu varför? Men jag är sån som person tydligen, gillar att ha många järn i elden. Men nu har jag nog FÖR många... Måste andas!

Sen så finns det ju så klart en viss oro för Marie, eftersom de nu funderar på om hon har GVHD i magen. Läkaren skulle ringa till henne sen. Tänkte att jag skulle slå en pling till Lena sen och höra hur det går för henne. Jag hoppas att hon snart ska få känna på hur det faktiskt är att må bra! Jag tvivlar inte på att hon ska bli  bra, men jag tycker bara att det tar en väldans tid... Fast, det har ju hänt otroliga saker med henne redan nu, men detta är väl svårt antar jag att ta in för henne, när hela hennes energi går åt i att orka vara vaken. Särskilt nu när hon fått så kraftiga kräkningar igen... Men jag ska ringa sen i allafall och höra hur det går!

Nu ska jag snart sätta mig å skriva på denna jäkla tentan som ska vara inne nästa vecka, motivation noll just nu!! Sen som grädde på moset  så får jag lämna in en extra uppgift, eftersom jag missar den obligatoriska föreläsningen om vetenskapsteori idag. Detta beror på att Olivia inte får gå till dagis idag heller, och Stefan jobbar eftermiddag. Usch va jag klagar... Jag ska ge mej, jag lovar...

Det positiva är faktiskt att jag idag omger mig med männsikor som jag tycker fantastiskt mycket om och de accepterar mig för den jag är. Det är verkligen något att lyfta fram! Så till samtliga i min  omgivning (familj, släkt, vänner i privatlivet och skolan, och en massa andra också såklart), TACK för att ni finns och skänker glädje och lycka i mitt liv!

Kram på er därute!

Jag har insett nu när jag sitter med tentan för Hälsopsykologikursen att jag lider av stress... Usch, jag känner mig sur, besviken på mig själv, irriterad... ja allt man kan tänka sig. Jag har en hjärtfrekvens på säkert 150 just nu.... Fy fan!!!



Hej på er!

Min Anita ska hoppa av skolan... usch va tråkigt!! Men jag vet att hon gör ett bra val och jag hoppas verkligen att det blir super bra i slutändan. Men visst är det synd, eftersom jag gillar denna underbara människa så otroligt mycket!
Men kaffe kan man ju dricka ändå, och prata "skit". Ser fram emot detta!

Idag har jag vart i skolan hela dagen, gjorde vårt första personlighetstest idag, mycket intressant vill jag påstå. Man lär sig nått nytt varje dag, och man lör sig att fokuser apå det som är bra istället för på det som är dåligt. Vi har en tendens till att bli lite trångsynta i synen på oss själva, men framförallt när det kommer till våra medmänniskor. Vi dömmer så lätt... Vi måste inse att det inte alltid kanske är som det verkar, utan att först stanna upp och känna av situationen.

Efter att jag kom hem så satte jag i mig ca 3 koppar kaffe och sen blev det näsan i böckerna igen. Jag har nu faktiskt kommit igång med kursens hemtenta och för första gången på länge känns det bra. Jag föröker att kontrollera min prestationsångest och har insett att jag får se till mina förutsättningar också. Jag måste få andas mellan varven också. Sen vill jag ju ha mitt sociala liv, där de 2 viktigaste personerna i mitt liv finns - Stefan & Olivia! Just nu så är Olivia lite krasslig med feber och förkylning. Men det är å andra sidan inte så värst konstigt med tanke på att det står 11 under nästan alla barns näsor på dagis. Men, men lika bra att hon får det så kanske hon blir av med denna förkylning som kommer och går hela tiden.

Idag fick jag också en så otroligt stor längtan efter Marie! Åhhh va jag önskar att jag kunde dra iväg till henne snart. Men just nu så vågar jag inte eftersom Olivia är som hon är, och dagisbakterier är INTE att leka med när det gäller Marie. Hoppas att Ia snart blir frisk så att jag kan åka till henne, om bara så över en dag!! JAG LÄNGTAR! Men jag är glad att telefonen finns i alla fall... alltid något! Men nu har snart Mars gått också så nu är det ju cirka 1½ månad tills hon kommer hem om det går enligt planerna.

Imorgon skulle jag egentligen vart och tränat på morgonen, men nu får det bli senare imorgon istället. När Stefan slutat att jobba. Känner att jag fått motivationen tillbaka igen när det kommer till att hålla igång. Må det vara vårkänslorna?
Inte länge kvar till påsk heller, Olivia målar påskbrev för fullt nu. Så om vi ska dela ut alla dessa så får vi gå o gå o gå o gå, innan de tar slut! :-)


Lägger in en liten bild på min lilla sjukling...

Imorgon på förmiddan kommer det besök... då blir det säker kaffe, kaffe och kaffe! Ska bli trevligt! Nya energier i mitt liv. Kanon!

Nä, nu blir det natta!
Kram på er alla GOÁ människor där ute...

Nu har Lina varit här hela dagen och de små busfröna har lekt och "fightas" om vartannat... :-) Men visst hör det till. Det är ju på så sätt de lär sig vad som är rätt o fel här i livet. Att man kan vara vänner fast man "kivas" ibland. Jag sa till Olivia att hon skulle säga förlåt till Lina efter att hon dummat sig mot henne, och tänka sig - detta gjorde hon!

- Förlåt Lina... Sa hon med gråten i halsen. Sen kramades dom. Efter det var det full fart igen! De är för söta.
Lina ville gå ut nu på eftermiddagen men jag sa att Ia börjar att bli förkyld (skulle inte bli förvånad om febern kommer ikväll), så det vore bra om dom stannade inne istället. Det gjorde dom, men sen längtade att Lina hem..

Jag sa till Olivia att hon skulle vila en stund och titta på Disneychannel, och jag kan säga att detta var hon inte trögbedd om. Efter lite mellanmål och frukt så somna hon gott... Men nu hör jag att hostan börjar, så det blir nog en lång natt i natt. Men va gör det? Inget alls, för det är inte jag eller Stefan som tycker det är jobbigt, för det är Olivia som det kommer att bli jobbigt för :-(. Får nog börja med host medicinen imorgon igen. Jag är trött på dessa förkylningar som far runt nu, jag vill ha sommar o sol så att man kan vara ute och bara njuta...

Har precis stekt lite kött som nu står på kokning, till det blir det potatis, sås och broccoli! Gött!! Ska åka och hämta älsklingen sen vid 18 snåret. Sen blir det som så många anra uttrycker sig - LÖRDAGSMYS!

Jag har fått en del förfrågningar här på bloggen om hur jag lyckats att gå ner så mycket i vikt, jag kan säga att jag INTE gjort en Gastric Bypass, som en del verkar tro... Men jag skriver om detta en annan gång. Men med sunt förnutf och lite jävlar anamma kan man gå hur långt som helst har jag märkt!

Ha en fin Lördag! Kram till er bloggläsare!

Tänkte bara berätta för er om mig:

* Jag är en person som tycker att jag är så himla perfekt, så att inte vem som helst får vara i mitt liv...

* Jag är en svikare...

* Jag bara pratar skit...

* Dessutom har jag alltid varit så här... (Den som har sagt detta har tydligen känt mig jämt?)

* Jag skapar konflikter

* Jag är falsk!

* Dessutom är jag ful, efter att jag gått ner i vikt... (Antar att jag var snyggare då när jag vägde 37 kilo mer...?)

Dessa ska jag tala om är ord som kommer från en person som jag trodde att jag ställt upp på, men ack vad jag bedrog mig! Det värsta är att jag inte fattar vad jag gjort - förutom att ställa upp i vått och torrt för denna person...
Visst gör det mig förbannad, men det gör mig faktiskt ärligt talat mest ledsen och besviken. Jag kommer nog faktiskt efter denna dag inte att tilltala personen i fråga något mer... Energislukare!

Det roligaste, eller konstigaste ska jag väl säga, är att mina kompisar faktiskt brukar tala om för mig att jag är precis tvärtemot detta. Jag fick senast igår ett sms från en kompism som jag dessutom inte känt i mer än typ 9 månader... Det löd så här;

"Jag är så glad över att ha träffat och lärt känna dig, för du är en underbar människa med så många bra egenskaper! De som har dig som vän och närstående är lyckligt lottade. Hoppas att du får den uppskattning du är värd! Kramar i massor M"

Där ser man vilken skillnad det kan vara i uppfattning... Men jag tänker att suga åt mig av dessa få men stora ord för mig, i stället för de många och småsinta ord som föregående person sagt... Som sagt, jag tycker jag är värd det!! För de som står mig nära vet detta, och jag skulle aldrig hugga någon av dem i ryggen! Men jag tackar för upplysningen jag fick om detta, och jag vann i alla fall känner jag!! Jag vann i ärlighet och erfarenheter!!

Jag vill bara säga till mina nära och kära, att trots att jag är dålig att höra av mig nu efter att jag började att läsa, så innebär inte detta automatiskt att jag inte bryr mig om er! Men jag gör något för första gången i mitt liv (förutom att skaffa min fina lilla familj), som jag faktiskt tycker känns befriande och kul. Jag kommer att bli stärkt av dessa 3 år som jag har framför mig, men jag vet att jag kommer att kunna göra skillnad för alla dessa personer ute i vårt land som faktiskt behöver mer och bättre stöd i sin vardag...

Nä nu orkar jag inte skriva nått mer...

Eller jo föresten... sätter in ett kort på mig själv... för jag vet att jag idag inte bara har ett fint inre, utan jag tycker jag blev ganska så bra utåt sett också efter att jag gått ner i vikt... :-)



Kram på er alla därute!!

... där sprack den bubblan! Men som man säger, inget ont som inte för något gott med sig... Jag förlorade en och vann fyra... det är jag glad för!! Nu fortsätter mitt liv, och min familjs underbara liv!! Tänk så bra man kan må...



Tack för upplysningen!


Kram på er!!

Oj oj oj, va skönt det är nu när solen vill titta fram! Idag har jag känt mig helt fantastiskt nyttig! Efter att jag lämnat Olivia på dagis så stack jag iväg och tränade i 1½ timme! Idag slet jag verkligen, så nu ska jag fortsätta att slita så att jag snart är nere på mitt stora mål viktmässigt! För idag när jag ställde mig på vågen så visade den UPP nästan 2 kilo!!! Va i tusan! Men kanske inte så konstigt med tanke på att det vart både grytor gjorda på vispgrädde och tårta på tårta nu i helgen eftersom vi firade min älskade mormor som fyllt 80 år. Om ni bara visste hur mycket min mormor betyder för mig... Hon är bland de finaste personerna jag vet! Hon har alltid funnits där för mig och jag vet att hon alltid kommer att finnas där också... Hon är en utav de få personer som jag har känt villkorslös kärlek till och från! Hon är så fin min mormor!! Åhhh va jag älskar denna lilla tant.

Efter att jag tränat kom jag hem å slängde mig i duschen, sen satte jag mig ner med tentan. Vi håller på med hälsopsykologi nu och ska skriva ett case utifrån egna erfarenheter eller ett påhittat för att sen göra en handlingsplan som leder till bättre hälsa både fysiologiskt och psykiskt. Det är himla intressant eftersom det till stor del handlar om att hantera stress och finna verktyg till detta. Jag lär mig något nytt varje dag, och det är en helt makalös känsla ska ni veta! Det fanns en fråga föresten, eller en tävling på en blogg häromdagen, som ville att man skulle beskriva vad som var osexigt och sexigt... Jag hade ingen aning just då, men nu har jag kommit på det...

Det sexigaste som finns är personer som ständigt utvecklar sig som personer, till något bättre och starkare. Eftersom jag personligen inte alls kan tycka att en helt till synes perfekt, fräsch och snygg människa är sexig eller attraktiv om denne person inte har känsla av förståelse eller empati inom sig... Usch för uppblåsta tomma individer! Sen tycker jag förstås att det yttre spelar roll, men inte så att det överväger det inre...


Ja ja, för att gå tillbaka till min tenta... så har jag faktiskt skrivit ett case och dessutom strukturerat upp en handlingsplan så smått för denna individ. Så nu är det bara att köra! Jag ska inte bli osäker på mig själv denna gång, för jag har ju faktiskt gång på gång bevisat för mig själv att jag kan läsa och skriva tentor bra! Ner med jantelagen, börja att se det positiva och inte vara rädd för att stå upp för det du tycker eller kan... Jag har ju fått högsta möjliga betyg (VG) på fyra av fem kurser hittills... Det tycker jag är bra i allafall! Det var den där jäkla juridikkursen som jag fick G på, men jag är glad för det, för förra året så var det 50% som kuggade på tentan.

Imorgon ska jag återigen träna, och skriva tenta. Det skulle vara skönt att få påskveckan ledig från tenta skrivning, för den ska vara inne 2 april (långfredagen), och jag vill kunna slappna av och ägna mig helhjärtat åt OLivia för en gångs skull. Usch jag kan få så dåligt samvete när jag bara läser o läser hela tiden. Så nu ska jag se till att bli färdig med denna i tid, så jag, Stefan och gumman kan få ha lite kvalitetstid tillsammans i en hel vecka! Skulle vara skönt att åka upp till svärfars föräldrahem i Lånserud och grilla lite.

Men nu kära vänner säger jag natti natti!! Vi ses imorgon!!

KRAM på er alla därute! ( Skulle vara kul att veta vilka ni är som läser föresten... Gör era röster hörda, lämna gärna en kommentar! Strö ros eller ris!)

Säga (eller skriva en sak)... varför i hela friden klagar många på rökare, "tjockisar", arbetslösa, homosexuella, otränade mm? Har folk inget annat för sig än att klaga på dessa personer? Likadant med snöskottning och allt tjafs på kommuner o landsting exempelvis... visst, jag tycker väl inte heller att det är kul att det blir en 2 meter hög med blöt jäkla snö framför mitt hus, men jag behöver väl inte för den sakens skull skriva insändare och en massa skit i tidningar? Ibland blir jag bara så himla trött på folk som klagar eller har fördomar om det mesta här i livet!! Usch för er!!

Kanske ett meningslöst inlägg, men jag kände att nu är det minsann min tur att klaga! Skulle vi rökare vara mindre värda än er ickerökare? Nä, skulle inte tro det va! Nu menar jag inte att alla ickerökare klagar, men många gör det. Jag röker så mycket jag vill, så länge jag inte står och blossar över någon eller kommer inpå å luktar fimp så behöver väl inte dessa klaga heller... eller? Vad är det för samhälle vi lever i? Det måste finnas andra saker att klaga på än alla dessa materiella skitsaker! Lika så med kronprinsessans bröllop, (i mitt tycke sveriges största bidragstagare) varför ska jag som skattebetalare vara med å betala för hennes/deras jäkla sängkläder! Aldrig! Om jag ska vara med ska jag bannemej bli bjuden på kalaset oxå, för det blev i allafall de som jag oss gåvor på vårt bröllop... Rätt ska vara rätt, eller? Istället för att sveriges alla kommuner ska sponsra ett bröllop för flerfaldiga miljoner, så kan dom istället börja att förebygga all jäkla ohälsa som finns i vårt land... det känns aningen viktigare tycker jag!

Nä, sluta att vara så jäkla materiella i ert tänk, och börja istället att rannsaka er själva en stund... jag lovar er att om man bara sätter sig ner och börjar fundera på varför man känner som man känner så lär man sig en hel del om sig själv framförallt, men också om andra... empati! (Fast empati är inget man kan lära sig från början, man måste ha detta med sig ifrån början - men på så sätt utveckla sin empatiska förmåga).

Ja ja, nu fick jag ur mig lite! Tack å hej!

Uhh, vilken träningsvärk jag har idag! Var i väg och tränade igår, och gissa om det känns idag... :-) Men det är gött!! Måste helt enkelt komma igång med träningen igen. För nu går det segt som tusan med vikten igen. Men jag har ju trots allt gått ner 37 kilo hittills så det är väl inte konstigt om det "stannar" av lite nu. Men då får jag kämpa hårdare på gymmet i stället. Bara att bita i det sura äpplet. Om en stund ska jag iväg med Ia till dagis, sen ska jag ner till jobbet en sväng. Sen blir det hem och läsa igen. Efter lunch ska jag träna igen tänkte jag... (hur det nu ska gå med värken).

Tänkte lägga upp en liten "mall" på hur det kan se ut när vi kvinnor ska börja träna :

En kvinnas VECKA PÅ GYM

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig.
Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en
regelbunden träningsrutin...

"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________

Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________

Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________

Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________

Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________

Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________

Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________

Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!

Visst är den bra!! Nästan så att man kan känna igen sig faktiskt... haha!

Nä, jag uppdaterar senare tror jag

Ha en bra dag allihopa!

När jag läser Maries blogg idag, och de senaste dagarna så gör det så ont i mig! Jag kan förstå hennes känslor att det känns hopplöst och att allt känns skit... tankarna kan göra det mesta med en människa. Jag pratar med Marie varje dag och jag känner att hennes tid i Stockholm har nu gått över i en annan fas... där hon nu börjar fundera på om allt detta som hon gått igenom faktiskt varit värt det som hon känner här och nu.
Men jag VET också att denna fas/känsla som hon nu är i inte alls är konstig eller onormal på något sätt!

Det ÄR friskt Marie att känna känslor... de affekter som vi känner dagligen tillhör det största av alla språk här på jorden, ett språk som vi alla kan förstå till viss del. Vi föds ALLA med dessa känslor, men det som skiljer oss åt är vårt sätt att hantera dessa jobbiga situationer som vi hamnar i under livets gång. Det som jag känner är att du trots allt som hänt och trots dina jobbiga tankar och känslor nu, ändå är på rätt väg. Om du bara lär dig att finna dina känslor och lär dig att hantera dessa (detta är något som vi alla gör under hela vårt liv, och vi gör det på olika sätt. Det finns inget svar på vad som är rätt eller fel...) så kommer du att komma hem ännu starkare än vad du någonsin hade kunnat föreställa dig innan! Jag vet också att du har en förbannat stark styrka och energi inom dig, som kommer och har tagit dig igenom denna skitjobbiga stund. Men jag vill att du ska veta en sak; du är fin som du är, du är min "lilla" syster, och jag älskar dig för att du är du!
Jag finns här för dig nu, och jag kommer alltid att finnas till för dig! Dessutom kommer du snart att inse att det finns en MASSA människor här som stöttar dig och håller av dig genom deras tankar... Jag vet att det är svårt att känna de saker som är positivt just nu, men försök...

Det var bara detta jag ville med detta inlägg... en del av er kanske tycker att jag inte verkar riktigt funtad, eller att jag var en riktig "djuping". Men jag är som jag är! Och jag kommer alltid att finnas till för de personer som jag håller närmast mitt hjärta, så det så! :-)

Förra lördagen hade jag ett "litet" 30 års kalas här hemma, för mina närmast sörjande vänner. Skulle ju egentligen ha varit i folketshus i Slottsbron, men eftersom det var så många som inte kunde komma o.s.v så bestämde jag mig för att skjuta på det hela. Men som sagt, jag hade en liten fest för mina närmaste vänner i allafall... tyckte faktiskt att jag var förtjänt av det! et har varit ett helt klart turbulent år hittills med en massa känslor inblandade, Maries vistelse i Stockholm har tagit hårt på mig känslomässigt - på så sätt att mina känslor har varit på högspänning över henne. Men jag kan med GLÄDJE skriva idag att nu har saker börjat att gro i denna lilla underbara människa , Jans celler har börjat att ta fäste och hennes värden har sigit rejält under de senaste veckorna. Detta gör mig otroligt glad!! Och jag känner mig priviligerad att få finnas till för henne nu i denna så fruktansvärda jobbiga situation som hon befinner sig i... Jag kan ju inte göra så mycket rent tekniskt, men jag kan finnas till för henne och försöker att plocka fram hennes glöd när hon har dagar som är mindre bra. Fast hon har ju en helt otrolig styrka min lilla "muffin"! Jag är så oerhört stolt och jag beundrar hennes styrka. Många tror kanske att nu är faran över... men där har ni alla fel!! Faran är inte över på länge, men oddsen ser bättre ut för var dag, och innerst inne känner jag att detta kommer att gå bra! Med vilja kommer man långt här i livet. Nu är hennes mamma o man uppe hos henne så då får hon lite sällskap också, det gör gott bara det.
Jag kan känna att jag får dåligt samvete ibland för att jag inte varit upp till henne, men det har bara inte funkat. Det är så mycket i skolan nu så det känns som man drunknar i psykologins värld ibland! Jag kan emellanåt börja att tvivla på mig själv och bli osäker på om jag kommer att fixa detta, men jag vet att jag har den kapaciteten som behövs för att bli en bra Casemanager. Det gäller att tro på sig själv och samtidigt bli medveten om vad man kan och inte, Det är först då som man kan vidareutveckla sig.

Jag vet att jag varit dåli på att uppdatera er här, men jag ska försöka att bättra mig! Men ibland finns det inte tid över till något... Just nu har en ny kurs börjat, vi läser nu Hälsopsykologi. Väldigt intressant, men frultansvärt mycket att göra! Men man lär så länge man lever, å det är bra.

Nu ska jag faktiskt läsa lite hälsopsykologi här framför teven... Vi hörs en annan dag!!!



Kram på er!!