vossarinnan

Tänk, idag fick jag frågan igen... -Har du gjort en gastric bypass Linda?

Svaret är fortfarande NEJ! Kan inte fatta varför det finns en del där ute som drar slutsatsen att bara för att jag gått ner i vikt, och ganska så snabbt och faktiskt en hel del, så tror de att jag gjort en gastric bypass... Varför då? Kan man inte gå ner i vikt utan att göra denna frågar jag då? Herregud! Det finns väl miljontals människor runt om i världen som inbte gjort denna operation och ändå gått ner i vikt...? Eller? Men samtidigt förstår jag att de tror det, för det är ju som sagt ganska så många som ska eller har gjort denna op. Jag könner och vet om en hel hög med människor som gjort det. Men åter igen då: JAG HAR INTE GJORT GASTRIC BYPASS... Konstigt hur det är...

Det är många som undrat hur i hela friden jag lyckats att gå ner så mycket i vikt på så kort tid. Här kommer mitt recept på viktnedgång:

* För det första så har jag gjort otaliga försök innan, detta resulterade allt som oftast i att jag gick ner 5 kilo, men sen upp 10 kilo. Mitt självförtroende var väl inte direkt på topp, och jag trodde att jag aldrig skulle kunna att gå ner i vikt. Detta ledde till att jag fick en otroligt dålig självkänsla, kanske inte så att så många märkte av det, men för mig själv så kan jag säga att det var ett stort hinder i mitt liv. Jag ville ex. inte gå på kalas, jag hatade sommaren, jag älskade vintern för då kunde jag gömma mig under ett tjockt lager med kläder, vi var sällan ute och festade eftersom jag tyckte att jag var ful o fet... jag hade ständigt dåligt samvete mot Olivia som så gärna ville att mamma skulle hoppa med henne på studsmattan eller åka pulka, men jag totalvägrade och trodde såklart att studsmattan skulle gå i sönder och pulka skulle klyva sig i MINST två delar! Min övervikt styrde över mitt liv - inte jag själv... Men förra sommaren i Juni så blev jag så jävla trött på mig själv så ni kan aldrig ana!! Jag tänkte helt om och insåg att jag aldrig skulle vakna en morgon och vara smal bara sådär, utan det var min egen vilja som styrde detta helt och hållet. Jag tittade på Olivia och kände mig så himla värdelös som mamma eftersom min övervikt styrde våra liv så mycket. Dessutom kan jag inte påstå att jag kände mig som en bra förebild direkt... Så det var startskottet på min viktnedgång!

I början var det otroligt jobbigt! De första 5-10 kilona var rent ut sagt hemska att bli av med. men jag började framförallt med att äta mindre portioner och började samtidigt att röra så smått på mig. Jag var ständigt hungrig och flåsade som en idiot när jag "motionerade". Uj uj uj, va jobbigt det var! Men efter en månad hade jag gått  ner 7 kilo tror jag det var och då kände jag för första gången på länge att detta skulle jag minsann fixa, om det så var det sista jag gjorde.... Jag fortsatte med maten och ökade på motionen, jag bytte ut en del måltider mot Naturdiet. Kilona fortsatte att rasa. Jag ska också säga att jag fick tag på ett par tabletter på internet (inte bra, jag vet... :-) ) Dessa gjorde att jag tappade sötsuget, och detta var ju en befrielse! Allt blev ju lättare eftersom det oftast har varit mitt sötsug som satt stopp för mig förut... Men jag åt dessa tabletter lite från och till i cirka 2½ månad. Så efter detta var och är mitt sötsug som bortblåst. Jag gjorde väl en sockeravvänjning där. Skönt!

Under hösten och vinter började jag att springa och styrketräna som bara den, min förbränning kom igån rejält och kilona fortsatte att rasa. Så summan av summarum kan man säga är att med vilja, envishet och sunt förnuft så klarar man att gå ner i vikt, om man bara bestämmer sig. Dessutom  tror jag att det är viktigt att inte sätta upp för mycket förbud,  och sätta många små delmål!! Delmål är det viktigaste för att nå framgång! Detta tror jag gäller allt i livet som man ska ta sig för... Man kan inte sätta så stora mål och tro att det ska vara klappat och klart nästa vecka eller månad. Man måste vara envis och inse att om man skulle misslyckas så gäller det att ge sig själv feedback och rätta till det som gick "fel" förra gången. Alla misslyckas vi någon gång, men det viktigaste är att se det som en erfarenhet och gå stärkt ur det.
Idag har jag gått ner 38 kilo och känner mig OTROLIGT nöjd över mig själv! Men jag har fortfarande cirka 5 kilo som jag vill bli av med, men det är inte längre någon panik över detta... Jag kan leka obehindrat med Olivia, har ett bra familje liv, trygg social omgivning och har fått självförtroendet tillbaka. Jag ser mig inte som fet, ful och misslyckad längre. Min viktnedgång har gett mig så mycket tillbaka i mitt liv så det kan ni aldrig ana! Jag känner mig som en bra mamma och en riktig kvinna och fru! Dessutom tror jag faktiskt att min käre make inte heller är direkt missnöjd...

Detta var jag 38 kilo tyngre...



Idag 38 kilo mindre... :-)






Men NOG om detta nu... under helgen och fram tills idag har jag varit ute i trädgården och fixat och donat. Jag kan säga att det finns en del att göra om man köper ett hus där trädgården inte direkt varit prio ett under en MASSA herrans år. Men nu ska det bli ordning på torpet. Samtidigt som jag får fint ute så kan jag också passa på att njuta av det underbara vädret!!

Tänke avsluta med ett par bilder från besöket hos Marie under helgen... Hon bor nu på Ronald McDonald i Huddinge tills hon kommer hem. Antagligen kommer hon hem runt den 10:e Maj. Jag längtar!!!


Tyvärr lite suddig bild...


Marie i ett av husen utanför Ronald... :-)

Jag tänkte ladda upp lite mer bilder en annan dag ifrån detta helt fantastiska ställe!

Nä, nu blev det natta!!

Kram på er där ute!