vossarinnan

Ja, då åker Marie iväg idag på sin livs största resa någonsin... Men som hon själv uttrycker; de ska döda hennes sjukdom! Men det är med blandade känslor som jag skriver att det äntligen är dags, för visst finns det en oro inom mig över det hela. Men den oron består i att jag vet att hon kommer att må väldigt dåligt, och jag tycker att hon har haft nog med dagar som bestått utav värk och illamående. Men som sagt, det är ju för en god sak. När hon kommer hem igen efter dessa månader i Stockholm så är hon förhoppningsvis bättre! Egentligen ser jag inget alternativ än att hon SKA bli bra. Men jag kommer att finnas här för henne under hela hennes resa! :-)

Hon skulle komma hit innan hon åker, det ska bli skönt att få ge henne en stärkande kram innan hon sticker iväg...

Annars idag så ska jag försöka att samla mina tankar och läsa en utav de böcker som vi ska ha i nästa kurs som börjar nu i skolan. Ledning och samordning ska vi ta oss an nu. Det ska verkligen bli intressant att läsa denna kurs, och förhoppningsvis kommer man efter det att bli en bra ledare inom mitt framtida yrke som Vård och Stödsamordnare. I eftermiddag ska vi också upp till min faster Lisbeth för att fira henne på födelsedagen. Hon fyller faktiskt 50 år! Jag hoppas att vi får gå på någon form av 50 års fest framöver! :-)

Får se om jag skriver ett par rader ikväll!

Häj!