vossarinnan

Jag har problem med örat! Känns som om det är rundgång där inne... mer än vanligt alltså! Får helt enkel ge mig iväg till doktorn imorgon. Säkerligen vätska eller nått sånt som spökar. Det konstiga är att det är vissa ljud som jag har svårt för, ett utav dessa är ju såklart Olivia :-)
Antagligen för att hon har så ljus och pipig röstden lille spjuvern. Känns fruktansvärt att behöva säga till henne att inte prata så högt hela tiden, för antagligen så gör hon inte det, men det känns hemskt i örat kan jag säga.

Idag har jag varit på universitetet, på introduktion för nästa kurs. Ledning och samordning. Verkar bli en intressant kurs, men MYCKET att läsa. Dessutom börjar det nu att vara inslag av engelsk litteratur, fy katten säger jag. Som jag har gruvat mig för denna dag... men men det blir nog bra bara man blir van vid att läsa lite engelska.

Marie ringde förut! :-) Jag blev så glad att få höra denna lille underbara stämma i andra änden av tråden. Hon uppdaterade lite av det som komma skall. Jag beundrar henne så otroligt mycket, jag kan inte förstå hur mycket inre kraft som hon verkar ha! Men det är tur det, och jag vet att detta är en kamp som hon aldrig kommer att ge upp. Hon är där för att återfå sitt liv genom att döda denna jävla sjukdom! Denna jävla sjukdom har förövrigt inget namn, eftersom Marie är unik i sitt slag, eftersom ingen annan någonsin har haft detta förut någonstans i världen. Så nu drar alla möjliga forskare i hennes armar och vill så klart vara med på denna helt otroliga färd som hon har framför sig. Hon är glad att hon eventuellet kan vara till hjälp om detta skulle drabba någon annan någon gång. Eftersom det är en allogen stamcellstransplantation som hon skall gå igenom så betyder det att hon får en donation av ett syskon. I hennes fall är detta Jan, hennes lillebror. När jag tänker efter så hade det nästan varit konstigt om inte han hade matchat med hennes DNA, eftersom de där två alltid varit som tvillingar. Fast det skiljer 4 år emellan dom. Kanske finns det en mening med allt ändå? Jag har länkat till Maries blogg här på min sida... läs den så lovar jag att ni kommer få er en tankeställare på vad som verkligen är viktigt här i livet...

På tal på viktigt! Jag har fått många frågor om vad som jag önskar mig när jag nu 30 år ska fylla. Jag har inte kunnat svara direkt på detta, utan hela tiden sagt att jag inte har en aning.
Nu vet jag vad jag önskar mig... egentligen ingenting! :-)

Jag har allt som jag kan önska mig (förutom att Marie inte är frisk... ÄN!!!). Jag har en underbar dotter, en fantastisk man, en oslagbar mamma och pappa. Alla runt omkring mig är personer som jag valt att ha där! Ni vet vilka ni är, det är både släkt och vänner. Dessutom är jag frisk! Vad mer kan en människa önska sig. Det skulle isåfall vara att alla får uppleva den känslan av lycka som jag faktiskt har inom mig. Visst kan jag ha dagara som är mindre bra ibland, men vad gör det? Det får mig bara att inse än mer hur lyckligt lottad jag är...

Så nu tycker jag att istället för att man klagar på sina små "skavanker", så bör vi istället koncentrera oss på det som är positivt... LIVET!

Over n´out för mig idag!
Häj...