Jag startade en blogg på bloggplatsen först... men det var så tråkigt att inte kunna göra egen design så nu hamnar bloggen här istället!
Jag kopierar över de föregående inläggen här;
2010-01-22 21:53
Lets Dance...
Ja för er som inte har en aning om vem jag är... får helt enkelt läsa min presentation. För er andra vill jag bara säga - inga förutfattade meningar nu... :-)
Vart ska jag börja? Ja jag kan ju inleda med att säga att jag just nu i denna stund sitter och tittar på Tv4 och Let´s Dance. Jäkla duktiga de som är med, men man kan ju börja på att fundera på om dom inte dansat ganska så mycket innan en del utav deltagarna? Men det spelar ju ingen roll, för de som är bäst kommer inte att gå lika långt som Willy i allafall misstänker jag... Popularitet före kunskap!
Idag har jag också varit in till Kau med hemtentan för Gruppsykologi kursen. Uh va gött det är varje gång man lämnar in en tenta. Då kan man äntligen pusta ut... denna hemtentan har varit värst! Jag har aldrig haft svårt vid någon annan tenta förut, men denna gången var det så segt innan jag äntligen kom på hur jag skulle skriva den. Men jag antar att det beror på att jag har en himla massa tankar i skallen nu... för till måndan (25:e) åker ju Marie, min käre kusin - eller egentligen så känns det som det är min lillasyster, för vi har alltid haft bra kontakt, men nu det senaste året så har vi kommit varandra väldigt nära - till Huddinge sjukhus för att på börja sin livs största resa! För er som inte är så insatta så länkar jag vidare till hennes egen blogg på sidan här så kan ni själva läsa hennes egna inersta tankar. Där skriver hon väldigt öppenhjärtligt om sin allogena stamcellstransplantation som hon nu står inför. Jag satt härom kvällen och läste om just denna transplantation, och jag kan säga er att det var många känslor som rördes upp... även om jag är så otroligt glad att hon ÄNTLIGEN ska få genomgå denna transplantation, så finns det så klart en väldigt stor känsla av oro inom mig. Det jobbigaste tycker jag är att tänka på hur hennes tankar måste vara, när mina egna tankar är så otroligt jobbiga ibland... Men jag vet att om det är någon som kan ta sig igenom detta så är det Marie!! Hon har en vilja av stål och om hon bara vill så kan hon plocka fram sin envisa sida, då hon mest kan liknas vid en åsna... Dessa två inre styrkor kommer att ta henne igenom denna långa och otroligt jobbiga resa som hon har framför sig. Sen så kommer jag naturligtvis att sakna att inte kunna åka till henne när som helst för att ta en kopp kaffe, eller bara för att tjata lite. Men det handlar ju som sagt om bara 3 månader, och sen har vi ju hela våra liv framför oss att dricka kaffe och töla med varandra så mycket vi bara orkar! Detta ser jag fram emot. Dessutom har hon så otroligt mycket att ta igen nu, efter 10 långa år med en sjukdomsbild som ingen utav oss andra ens kan föreställa sig! Så den som klagar över små skavanker tycker jag enbart ska hålla käften rent ut sagt. Dessutom så har man nu sett klart och TYDLIGT vilka som finns till för henne i denna svåra tid, och jag kan garantera er att NI som visat era egocentriska sidor, har verkligen gått miste om en vänskap med en så otroligt varm och fin människa som Marie är... men, men - er förlust! PUCKON!!!!
Ja, se där ja... nu fick jag ju ur mig lite! Men jag lovar er att det kommer mera...
Slutligen vill jag bara säga; att en person som har 100 "vänner", har inga fler än den som endast har 2 VÄNNER... Jag tycker att det är dags att vi människor vaknar upp och inser vad som är viktigt här i livet - vi måste lära oss att inte bara anta att det är på ett visst sätt, vi måste lära oss att prata till varandra, istället för om varandra.
<3 Linda <3
2010-01-23 09:53
Måste bli av med...
God morgon!
Ja nu måste jag försöka att ta tag i detta med träningen igen. Men det är svårt att komma igång nu. Först så förstördes ju min träning av en långdragen förkylning med bihåleinflammation som grädde på moset. Sen så blev jag helt enkelt för bekväm! Men jag har i allfall lyckats att gå ner i vikt i alla fall! Står nu och stampar på -32-33 kilo. Har satt ett mål på 35 kilo som jag SKA ha nått till dagen för min 30 års fest. Så bara jag kommer igång med träningen nu så försvinner att dessa envisa kilon!
Dessutom har jag en del att bevisa för en del utav de som skall stå mig närmast... istället för att säga: - Va bra gjort Linda, Va glada vi är för din skull!! - Så säger dom istället att:- Ja ja! Men hon ska ju se till att hålla det också!
Man kan ju börja att fundera på hur dessa människor fungerar egentligen? Varför kan man inte glädjas åt en persons lycka? Kommer aldrig att förstå mig på dessa negativa människor. Jag tycker bannemej att de skull skämmas över sitt beteende, och försöka att plocka fram det som är positivt i varje individs liv istället. Men för att göra det så krävs att dessa personer först blir medvetna om det omedvetna, och det är inte alla gånger så lätt!
Men jag har i allafall bestämt mig för att bevisa motsatsen för dom. Dom ska minsann få se att jag ALDRIG kommer att gå upp 30 kilo igen. Dom tror att jag hetsbantat mig igen detta. Men sanningen är att visst har jag tagit tabletter för att minska sötsuget, men jag har ändrat min livsstil totalt! Jag har börjat att träna, jag äter sällan kakor, kaffebröd, husmanskost ät i detta hus nu för tiden. Det är bara en del av de saker som jag förändrat i mitt liv. Men det viktigaste utav dom alla är, att jag har ändrat min inställning för omvärlden. D.v.s. att jag ser det som är positivt och finner på så sätt glädje med det som jag tar för mig... Djupt va..?
Nog om detta nu! Idag ska jag i allafall komma iväg o svettas lite på gymmet, får se om Stefan följer med om vi kan få barnvakt åt Olivia. Det vore bra för hans axlar och rygg om han fick träna lite...
Sen ska jag till Marie för att hjälpa henne med att ge henne Fragmin (blodpropps förebyggande). Hon ska ha den i magen och detta är verkligen nått som hon bara ÄLSKAR att få... hihi!
Det var allt för nu!
Over n´out! /Linda