vossarinnan

Sitter och lyssnar på Olivia och henes kompis Lina som springer omkring och busar, tror bestämt att det är leken som handlar om doktorn just nu... det är ju bra att det leker, men det vore väldigt trevligt om Olivia kunde övervinna sin skräck för just doktorer och liknande. Det är lika jobbigt varje gång som vi ska till doktorn eller tandhygenisten... Skrik och panik!! Riktigt jobbigt ska jag säga er, och jag vet inte vad jag ska göra för att få henne trygg i dessa situationer. Dessutom vet jag inte att det är något speciellt som hänt henne någon gång när vi varit iväg till ex. sjukhuset. Om det vore det så skulle jag i allafall ha  en specifik händelse som vi då kunde jobba med, för att hon ska komma över sin rädsla för dessa situationer.

Idag ska jag inte göra mycket, tänkte faktiskt ta det lugn, eventuellt ska jag nog ta ett ryck inne på toaletterna. Men gud så tråkigt. Ska sätta på en kanna kaffe först, mitt livselixir. Jag åt en semla förut, det var inte bra! Ska ju ta de sista 2 kilona innan den 27: e februari. Men nu när jag känner mig piggare i kroppen så kanske jag skulle ta tag i träningen igen. Skulle vara skönt att komma igång igen...

Här kommer ett litet test som jag hittade på snyggareblogg.se 

Dagens-testet

DAGENS VILL HA: Lite kul...
DAGENS KLÄDSEL: Svarta jeanse, turkost linne, svart tröja
DAGENS FRISYR: Vilken frisyr?
DAGENS LÅT: In the shadows - Dj Gollum RMX
DAGENS PLANER: Inga direkt
DAGENS SAKNAD: Marie
DAGENS DUMMASTE: Semlan...
DAGENS MISSLYCKANDE: Inget ännu
DAGENS DROG: Ciggaretter
DAGENS KÖP: Inget
DAGENS GODIS: Semla
DAGENS HUMÖR: Skapligt pigg o glad! :-)
DAGENS CITAT:
DAGENS ROLIGASTE:

Hej så länge!





Ps. Jag använder mig utav en namnsignatur som http://egosidan.blogg.se  gjort...

Va gött att det är helgen. Måste säga att det varit en ganska så trög vecka, men det börjar att kännas bättre. Har använt mina lyxiga lösglasögon för 39:- på ÖB som verkar fungera helt perfekt. Det är första dagen på länge som jag inte haft huvudvärk. En mycket behaglig känsla. Det är bara att inse fakta... jag blir visst äldre jag med. :-) Men vad gör det? Alla åldras ju med en...

Kommit igång ganska så bra med studierna idag också, det gäller bara att komma igång. Har en massa ideér på hur jag ska skriva hemtentan. Sen så är det en del grupparbeten som ska göras, men det ska att gå bra det med. Men dt är mycket att läsa, dessutom är det en del utav litteraturen som är på engelska, och för er som känner mig vet att det inte är min starka sida precis. Jobbigt värre! Så om det finns någon vänlig själ därute som vill läsa det engelska och sedan berätta för mig vad det handlade om, så är det bara att hojta till! Jag är inte svår övertalad... :-)

Jag prata med Marie förut på msn, och hon verkar vid gott mod! :-) Det är alltid skönt när jag pratat med henne... Dessutom var Olivia med och skrev o pratade lite... hon avslutade med att säga: Jag älsker dej... men det missade Marie tyvärr. Men hon vet att vi gör det ändå! Köpte en earphone microfron (eller vad det nu heter) som jag ska skicka upp till henne så att vi kan prata istället för att skriva till varandra på msn. Det blir bra!

Olivia satt i soffan förut och lekte fröken, hon hade ett par glasögon på näsan oh läste en skvallertidning.



Tyckte själv att hon var lik både Farmor LOtta och Morfar Leif... Vad tycker ni?
Hehe!

Nu ska vi mysa lite innan OLivia ska i säng. Har städat o plockat lite under kvällen... Så nu ska jag sätta mig i soffan och slappa...



Mysigt med tända ljus och nystädat kök...

Hej på er alla goa människor! Hoppas att ni får en bra fredagskväll, för det ska i allafall jag ha!

Kram Linda

En fråga som jag fått ofta på sistone... Ja, vad svarar man på den då?

Det känns så här:


            

Ögonen har svikit mig. Jag har haft ont i huvudet i en månads tid snart, och så klart befarat det värsta... hjärntumör! Men har nu insett att det faktiskt är ögonen som är problemet. Jag har varit så trött i huvudet och i ögonen ett tag så att jag knappt orkat méd nått. Så nu har jag varit till Ö o B och köpt mig ett par läsglasögon. Snygga va? Hahaha!
Hoppas att jag slipper huvudvärken nu! Dessutom står det på fodralet till glasögonen att det är "Exlusive style", behöver jag säga mer?

Nä, nu ska jag läsa lite igen, Olivia o Stefan gick ut en snabbis till pulka backen. Så jag passar på medans det är tyst här i huset!

Kanske skriver mer sen... Hej hopp!

Kram på er! Linda

Kl. 23.58

Som ni ser har jag ändrat utseendet på bloggen! Vad tycker ni? Är texten svår att läsa?
Skriv vad ni tycker!

Varför heter det så? Ja det kan man fråga sig! :-) Var i allafall iväg till läkarn idag för öron besväret. det var tydligen något med örontrumpeten, exakt vad kommer jag inte ihåg... Herre jösses vilket minne man har! Fick Rinexin för att slippa trycket. Hoppas att det hjälper, för nu är jag trött på alla dessa förkylningar som går. Jag vill ju börja träna igen. Jag längtar efter att få svettas ordentligt och få känna den där speciella känslan som man har när man slitit i 1-2 timmar på gymmet. Det är härligt att få känna sig lite nyttig ibland. Desutom vill jag bli av med de resterande 2 kilona som jag har kvar som nästa delmål. De ska vara väck till den 27:e februari när jag ska ha min 30 års fest! Bannemej!

Annars så har jag inte åstadkommit värst mycket idag. Jag försökte att läsa lite i Thylefors bok som vi har i kursen. Men jag lyckades så klart att somna... jag har en sån trötthet i min kropp så att jag nästan börjar att fundera på vad fan det är egentligen. Men om jag tänker efter så kanske det inte är så konstigt med tanke på allt som är runt omkring mig nu. Marie är i stockholm, Olivia kräver sitt, huset ska skötas, Tulta har en knöl under magen, katten vägrar gå ut så han är ju typ "galen", det har varit tentatider i skolan, januari är en förjävlig månad ur ekonomiskt synsätt, vikten har rasat, och dessutom så är det ju allt annat runt omkring som ska ha sitt. Men jag ska inte klaga! För jag är berikad med underbara människor runt omkring mig! Dessutom har jag den finaste lilla tjej man kan önska sig och den mest underbara man man kan ha! Jag älskar mitt liv faktiskt.

Jag pratade med Marie förut idag, allt var relativt bra med henne. Gud så stark hon är. Jag beundrar henne så otroligt mycket. Vore glad om jag hade hälften av den styrka som hon har. Fantastiskt. Men hon börjar att känna av cellgifterna nu, men det vore väl konstigt annars? Jag menar, det är ju så att nu bryter de ner hennes benmärg, efter det så tar de slut på immunförsvaret, och sen skickar de in mördarceller för att rensa upp efter cellgifterna... sen kan det bara bli bättre! Men som sagt, hon har nu 8 dagar kvar iannan transplantationen ska ske. Och jag har fått för mig att det är nu innan den nya benmärgen ska ges som det är tuffast. Men hon fixar detta! Det vet jag. Men jag känner att mina tankar går till henne säkert tusen gånger påen dag... önskar att jag kunde vara hos henne och hjälpa henne igenom detta! Man känner sig maktlös, men hon är i de bästa händer som hon kan vara nu... Hoppas att hon är ute på msn sen, så jag får höra hur det är med henne.

Olivia har kommit på att hennes dagis, som heter stjärnan faktiskt är en SKOLA! Så nu får vi inte säga att hon ska till dagis nått mer... för hon är minsann en stor tjej som går i skolan. Hon satt här förut i soffan framför teven och gjorde sin läxa som hon sa. Läxan hade formen av en tidning med Kitty som honnsatt och ritade i med mammas pennor från skolan. Så nu får jag nog köpa lite mer markeringspennor snart. :-)
När jag tittar på henne ibland så kan jag inte fatta hur vi  kunnat göra en så underbart fin liten individ. Hur gick det till brukar jag undra... Gud va jag älskar henne! Hon är det finaste jag har, och ho kommer alltid att vara vår,  och jag o stefan kommer alltid att vara hennes mamma och pappa. Det är en underbar tanke! Om någon skulle göra henne illa så kan jag garantera den personen att han/hon kommer att få lida... både länge å väl.

Nu ska jag slötitta vidare på Robinson, sen blir det att läsa lite igen! Ha en fin kväll alla underbara människor där ute!

Kram på er!
/Linda

Jag har problem med örat! Känns som om det är rundgång där inne... mer än vanligt alltså! Får helt enkel ge mig iväg till doktorn imorgon. Säkerligen vätska eller nått sånt som spökar. Det konstiga är att det är vissa ljud som jag har svårt för, ett utav dessa är ju såklart Olivia :-)
Antagligen för att hon har så ljus och pipig röstden lille spjuvern. Känns fruktansvärt att behöva säga till henne att inte prata så högt hela tiden, för antagligen så gör hon inte det, men det känns hemskt i örat kan jag säga.

Idag har jag varit på universitetet, på introduktion för nästa kurs. Ledning och samordning. Verkar bli en intressant kurs, men MYCKET att läsa. Dessutom börjar det nu att vara inslag av engelsk litteratur, fy katten säger jag. Som jag har gruvat mig för denna dag... men men det blir nog bra bara man blir van vid att läsa lite engelska.

Marie ringde förut! :-) Jag blev så glad att få höra denna lille underbara stämma i andra änden av tråden. Hon uppdaterade lite av det som komma skall. Jag beundrar henne så otroligt mycket, jag kan inte förstå hur mycket inre kraft som hon verkar ha! Men det är tur det, och jag vet att detta är en kamp som hon aldrig kommer att ge upp. Hon är där för att återfå sitt liv genom att döda denna jävla sjukdom! Denna jävla sjukdom har förövrigt inget namn, eftersom Marie är unik i sitt slag, eftersom ingen annan någonsin har haft detta förut någonstans i världen. Så nu drar alla möjliga forskare i hennes armar och vill så klart vara med på denna helt otroliga färd som hon har framför sig. Hon är glad att hon eventuellet kan vara till hjälp om detta skulle drabba någon annan någon gång. Eftersom det är en allogen stamcellstransplantation som hon skall gå igenom så betyder det att hon får en donation av ett syskon. I hennes fall är detta Jan, hennes lillebror. När jag tänker efter så hade det nästan varit konstigt om inte han hade matchat med hennes DNA, eftersom de där två alltid varit som tvillingar. Fast det skiljer 4 år emellan dom. Kanske finns det en mening med allt ändå? Jag har länkat till Maries blogg här på min sida... läs den så lovar jag att ni kommer få er en tankeställare på vad som verkligen är viktigt här i livet...

På tal på viktigt! Jag har fått många frågor om vad som jag önskar mig när jag nu 30 år ska fylla. Jag har inte kunnat svara direkt på detta, utan hela tiden sagt att jag inte har en aning.
Nu vet jag vad jag önskar mig... egentligen ingenting! :-)

Jag har allt som jag kan önska mig (förutom att Marie inte är frisk... ÄN!!!). Jag har en underbar dotter, en fantastisk man, en oslagbar mamma och pappa. Alla runt omkring mig är personer som jag valt att ha där! Ni vet vilka ni är, det är både släkt och vänner. Dessutom är jag frisk! Vad mer kan en människa önska sig. Det skulle isåfall vara att alla får uppleva den känslan av lycka som jag faktiskt har inom mig. Visst kan jag ha dagara som är mindre bra ibland, men vad gör det? Det får mig bara att inse än mer hur lyckligt lottad jag är...

Så nu tycker jag att istället för att man klagar på sina små "skavanker", så bör vi istället koncentrera oss på det som är positivt... LIVET!

Over n´out för mig idag!
Häj...

Ja, då åker Marie iväg idag på sin livs största resa någonsin... Men som hon själv uttrycker; de ska döda hennes sjukdom! Men det är med blandade känslor som jag skriver att det äntligen är dags, för visst finns det en oro inom mig över det hela. Men den oron består i att jag vet att hon kommer att må väldigt dåligt, och jag tycker att hon har haft nog med dagar som bestått utav värk och illamående. Men som sagt, det är ju för en god sak. När hon kommer hem igen efter dessa månader i Stockholm så är hon förhoppningsvis bättre! Egentligen ser jag inget alternativ än att hon SKA bli bra. Men jag kommer att finnas här för henne under hela hennes resa! :-)

Hon skulle komma hit innan hon åker, det ska bli skönt att få ge henne en stärkande kram innan hon sticker iväg...

Annars idag så ska jag försöka att samla mina tankar och läsa en utav de böcker som vi ska ha i nästa kurs som börjar nu i skolan. Ledning och samordning ska vi ta oss an nu. Det ska verkligen bli intressant att läsa denna kurs, och förhoppningsvis kommer man efter det att bli en bra ledare inom mitt framtida yrke som Vård och Stödsamordnare. I eftermiddag ska vi också upp till min faster Lisbeth för att fira henne på födelsedagen. Hon fyller faktiskt 50 år! Jag hoppas att vi får gå på någon form av 50 års fest framöver! :-)

Får se om jag skriver ett par rader ikväll!

Häj!

Idag har jag återigen varit till Marie och gett henne Fragmin injektionen. Känns bra att kunna hjälpa henne med detta i allafall. För nu börjar en olustig känsla smyga sig på inom mig, en känsla av maktlöshet. För när Marie åker på måndag så kommer vi ju inte att få träffa henne på ett tag, men jag kommer att åka upp till henne i Mars skulle jag tro. Vi får se hur tiden löper an... kan ju hända att det blir båd tidigare eller senare, allt beror på hur hennes kropp svarar på de nya stamcellerna. Men i vilket fall som helst så ska jag åka till henne bara det passar.

Ibland kan jag tänka på att mitt i denna "karusell" finns det faktiskt en person som blir lite bortglömd... det är Jan. Utan honom (Maries bror för övrigt för er som inte visste) så skulle inte Maries chanser se så goda ut att faktiskt bli bra! Jag tycker att han ska ha en stor eloge för sin donation av stamceller till Marie! Han är värd att få en "stjärna" för detta, och utav mig får han verkligen det!! Jag är så tacksam och glad att denne lille pajas till kusin finns! TACK JAN!

Annars har det varit lugn idag, vi har precis kommit från affären efter att Olivia fått köpa sig lite lördags godis. Hon har för övrigt varit hos Lina hela dagen och lekt. Jag tycker att det är roligt att dessa två små busar kommer så bra överens...
Men nu ska jag slå ner röven i soffan faktiskt!

Häj så länge!

Jag startade en blogg på bloggplatsen först... men det var så tråkigt att inte kunna göra egen design så nu hamnar bloggen här istället!

Jag kopierar över de föregående inläggen här;

2010-01-22 21:53

Lets Dance...

... rakt in i min blogg!   

Ja för er som inte har en aning om vem jag är... får helt enkelt läsa min presentation. För er andra vill jag bara säga - inga förutfattade meningar nu... :-)

Vart ska jag börja? Ja jag kan ju inleda med att säga att jag just nu i denna stund sitter och tittar på Tv4 och Let´s Dance. Jäkla duktiga de som är med, men man kan ju börja på att fundera på  om dom inte dansat ganska så mycket innan en del utav deltagarna? Men det spelar ju ingen roll, för de som är bäst kommer inte att gå lika långt som Willy i allafall misstänker jag... Popularitet före kunskap!

Idag har jag också varit in till Kau med hemtentan för Gruppsykologi kursen. Uh va gött det är varje gång man lämnar in en tenta. Då kan man äntligen pusta  ut... denna hemtentan har varit värst! Jag har aldrig haft svårt vid någon annan tenta förut, men denna gången var det så segt innan jag äntligen kom på hur jag skulle skriva den. Men jag antar att det beror på att jag har en himla massa tankar i skallen nu... för till måndan (25:e) åker ju Marie, min käre kusin - eller egentligen så känns det som det är min lillasyster, för vi har alltid haft bra kontakt, men nu det senaste året så har vi kommit varandra väldigt nära - till Huddinge sjukhus för att på börja sin livs största resa! För er som inte är så insatta så länkar jag vidare till hennes egen blogg på sidan här så kan ni själva läsa hennes egna inersta tankar. Där skriver hon väldigt öppenhjärtligt om sin allogena stamcellstransplantation som hon nu står inför. Jag satt härom kvällen och läste om just denna transplantation, och jag kan säga er att det var många känslor som rördes upp... även om jag är så otroligt glad att hon ÄNTLIGEN ska få genomgå denna transplantation, så finns det så klart en väldigt stor känsla av oro inom mig. Det jobbigaste tycker jag är att tänka på hur hennes tankar måste vara, när mina egna tankar är så otroligt jobbiga ibland... Men jag vet att om det är någon som kan ta sig igenom detta så är det Marie!! Hon har en vilja av stål och om hon bara vill så kan hon plocka fram sin envisa sida, då hon mest kan liknas vid en åsna...    Dessa två inre styrkor kommer att ta henne igenom denna långa och otroligt jobbiga resa som hon har framför sig. Sen så kommer jag naturligtvis att sakna att inte kunna åka till henne när som helst för att ta en kopp kaffe, eller bara för att tjata lite. Men det handlar ju som sagt om bara 3 månader, och sen har vi ju hela våra liv framför oss att dricka kaffe och töla med varandra så mycket vi bara orkar! Detta ser jag fram emot. Dessutom har hon så otroligt mycket att ta igen nu, efter 10 långa år med en sjukdomsbild som ingen utav oss andra ens kan föreställa sig! Så den som klagar över små skavanker tycker jag enbart ska hålla käften rent ut sagt. Dessutom så har man nu sett klart och TYDLIGT vilka som finns till för henne i denna svåra tid, och jag kan garantera er att NI som visat era egocentriska sidor, har verkligen gått miste om en vänskap med en så otroligt varm och fin människa som Marie är... men, men - er förlust! PUCKON!!!!

Ja, se där ja... nu fick jag ju ur mig lite! Men jag lovar er att det kommer mera...

Slutligen vill jag bara säga; att en person som har 100 "vänner", har inga fler än den som endast har 2 VÄNNER... Jag tycker att det är dags att vi människor vaknar upp och inser vad som är viktigt här i livet - vi måste lära oss att inte bara anta att det är på ett visst sätt, vi måste lära oss att prata till varandra,  istället för om varandra.

<3 Linda <3


2010-01-23 09:53


Måste bli av med...

God morgon!

Ja nu måste jag försöka att ta tag i detta med träningen igen. Men det är svårt att komma igång nu. Först så förstördes ju min träning av en långdragen förkylning med bihåleinflammation som grädde på moset. Sen så blev jag  helt enkelt för bekväm! Men jag har i allfall lyckats att gå ner i vikt i alla fall! Står nu och stampar på -32-33 kilo. Har satt ett mål på 35 kilo som jag SKA ha nått till dagen för min 30 års fest. Så bara jag kommer igång med träningen nu så försvinner att dessa envisa kilon!   

Dessutom har jag en del att bevisa för en del utav de som skall stå mig närmast... istället för att säga: - Va bra gjort Linda, Va glada vi är för  din skull!! - Så säger dom istället att:- Ja ja! Men hon ska ju se till att hålla det också!

Man kan ju börja att fundera på hur dessa människor fungerar egentligen? Varför kan man inte glädjas åt en persons lycka? Kommer aldrig att förstå mig på dessa negativa människor. Jag tycker bannemej att de skull skämmas över sitt beteende, och försöka att plocka fram det som är positivt i varje individs liv istället. Men för att göra det så krävs att dessa personer först blir medvetna om det omedvetna, och det är inte alla gånger så lätt!

Men jag har i allafall bestämt mig för att bevisa motsatsen för dom. Dom ska minsann få se att jag ALDRIG kommer att gå upp 30 kilo igen. Dom tror att jag hetsbantat mig igen detta. Men sanningen är att visst har jag tagit tabletter för att minska sötsuget, men jag har ändrat min livsstil totalt! Jag har börjat att träna, jag äter sällan kakor, kaffebröd, husmanskost ät i detta hus nu för tiden. Det är bara en del av de saker som jag förändrat i mitt liv. Men det viktigaste utav dom alla är, att jag har ändrat min inställning för omvärlden. D.v.s. att jag ser det som är positivt och finner på så sätt glädje med det som jag tar för mig... Djupt va..?   

Nog om detta nu! Idag ska jag i allafall komma iväg o svettas lite på gymmet, får se om Stefan följer med om vi kan få barnvakt åt Olivia. Det vore bra för hans axlar och rygg om han fick träna lite...

Sen ska jag till Marie för att hjälpa henne med att ge henne Fragmin (blodpropps förebyggande). Hon ska ha den i magen och detta är verkligen nått som hon bara ÄLSKAR att få... hihi!   

Det var allt för nu!

Over n´out! /Linda