vossarinnan

Ja, det känns faktiskt som om jag just nu är i en jättelång backe... Helst skulle jag vilja gå i ide och komma fram först i Maj. Men det är bara att inse fakta, detta går ju inte. Så jag får bita ihop och kuta på istället. Hoppas på att jag snart kommer in i den s.k andra andningen så att jag får lite fart på grejerna igen. Men visst är det konstigt hur mycket tanken styr hur man fungerar som människa? Eller vad tycker ni?
Rent teoretiskt så tycker man ju att det skulle vara pumpen som styr hur människan fungerar, men i självaste verket så är det knoppen som styr detta. Hmm... mycket som är konstigt minsann!

Har ni läsare upplevt känslan av total meningslöshet någon gång? Ni vet så där att man känner att allt kan kvitta för stunden. Där är jag just nu, men jag vet att det går över. Det handlar om att jag ska ta kontrollen över mina egna tankar och få fart igen. Ska försöka att göra det!
En sak som jag märkt under tiden som jag läst psykologi är att det skapar otroligt mycket tankar som i sin tur ger mig helt nya perspektiv att se på saker runt mig. Särskilt hos mig själv, men jag antar att det är nog bra. Jag brukar tänka så här: "Jag visste att jag inte var perfekt innan, men inte visste jag att det var så illa..."

Men det som jag nu fått reda på om mig själv ser jag som positivt för det ger mig möjligheten att faktiskt göra något åt det.
I kursen vi läser nu så har vi en tenta som handlar om hur vi är som ledare. Vilka egenskaper vi har, och vilka delar vi bör bli bättre på. Jag vet absolut vad jag måste bli bättre på, jag måste helt enkelt lära mig att "stänga" av mina känslor emellan åt... för huvudpersonen i mitt liv, vet ni vem det är?

Det är Jag! För hur ska jag kunna fungera som en bra fru, mamma, kompis, medmänniska om jag inte mår bra själv. Jag måste lära mig att inte sympatisera så med andra människor att det drabbar mig själv. För hur i hela friden skulle det se ut om jag som framtida Vosare sitter och t.ex gråter med brukaren som jag ska hjälpa. Nä, det går naturligtvis  inte! Jag måste finna ett sätt att hantera detta... jag får helt enkelt träna!

Imorgon ska vi ha redovisning i basgrupperna inför klassen. Ska bli jävligt skönt när det är över kan jag meddela. Men vi skulle egentligen haft en bokredovisning idag, men vår lärare var sjuk så det blev  inget med detta. Synd, för annars hade en sak varit ur världen... Men men, bara att bita i hop gaddarna och ösa på!
När jag åker hem så får jag hoppa in och köpa en tårta också, eftersom det kommer en del på besök på eftermiddan. För jag fyller ju faktiskt 30... nedre tantåldern var det va? Hihi!

Idag har jag inte pratat med Marie, men jag ringde upp förut och pratade med en sköterska. Hon är ju bättre än under helgen, men hon har det jobbigt! Det är svårt att koppla bort tankarna tycker jag... :-( Olivia fråga om vi kunde åka till Marie idag, men jag sa att hon kommer ju hem till våren. När snön har smält! Det tyckte hon var bra!

Och mitt uppe i allt så har Stefans  mormor somnat in... visserligen var hon sjuk, men det gör ju alltid ont när beskedet kommer. Hoppas du får det bra nu Svea! Du är värd något bättre än så som du hade det på slutet...

Nä, nog med pessimism för idag!
Häj!