vossarinnan

Förra lördagen hade jag ett "litet" 30 års kalas här hemma, för mina närmast sörjande vänner. Skulle ju egentligen ha varit i folketshus i Slottsbron, men eftersom det var så många som inte kunde komma o.s.v så bestämde jag mig för att skjuta på det hela. Men som sagt, jag hade en liten fest för mina närmaste vänner i allafall... tyckte faktiskt att jag var förtjänt av det! et har varit ett helt klart turbulent år hittills med en massa känslor inblandade, Maries vistelse i Stockholm har tagit hårt på mig känslomässigt - på så sätt att mina känslor har varit på högspänning över henne. Men jag kan med GLÄDJE skriva idag att nu har saker börjat att gro i denna lilla underbara människa , Jans celler har börjat att ta fäste och hennes värden har sigit rejält under de senaste veckorna. Detta gör mig otroligt glad!! Och jag känner mig priviligerad att få finnas till för henne nu i denna så fruktansvärda jobbiga situation som hon befinner sig i... Jag kan ju inte göra så mycket rent tekniskt, men jag kan finnas till för henne och försöker att plocka fram hennes glöd när hon har dagar som är mindre bra. Fast hon har ju en helt otrolig styrka min lilla "muffin"! Jag är så oerhört stolt och jag beundrar hennes styrka. Många tror kanske att nu är faran över... men där har ni alla fel!! Faran är inte över på länge, men oddsen ser bättre ut för var dag, och innerst inne känner jag att detta kommer att gå bra! Med vilja kommer man långt här i livet. Nu är hennes mamma o man uppe hos henne så då får hon lite sällskap också, det gör gott bara det.
Jag kan känna att jag får dåligt samvete ibland för att jag inte varit upp till henne, men det har bara inte funkat. Det är så mycket i skolan nu så det känns som man drunknar i psykologins värld ibland! Jag kan emellanåt börja att tvivla på mig själv och bli osäker på om jag kommer att fixa detta, men jag vet att jag har den kapaciteten som behövs för att bli en bra Casemanager. Det gäller att tro på sig själv och samtidigt bli medveten om vad man kan och inte, Det är först då som man kan vidareutveckla sig.

Jag vet att jag varit dåli på att uppdatera er här, men jag ska försöka att bättra mig! Men ibland finns det inte tid över till något... Just nu har en ny kurs börjat, vi läser nu Hälsopsykologi. Väldigt intressant, men frultansvärt mycket att göra! Men man lär så länge man lever, å det är bra.

Nu ska jag faktiskt läsa lite hälsopsykologi här framför teven... Vi hörs en annan dag!!!



Kram på er!!