vossarinnan

"Att ta det första steget, är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd, och utan tvekan det mest betydelsefulla...."

Ibland skär det...

Skrivet 2010-03-09 @ 20:50:20
När jag läser Maries blogg idag, och de senaste dagarna så gör det så ont i mig! Jag kan förstå hennes känslor att det känns hopplöst och att allt känns skit... tankarna kan göra det mesta med en människa. Jag pratar med Marie varje dag och jag känner att hennes tid i Stockholm har nu gått över i en annan fas... där hon nu börjar fundera på om allt detta som hon gått igenom faktiskt varit värt det som hon känner här och nu.
Men jag VET också att denna fas/känsla som hon nu är i inte alls är konstig eller onormal på något sätt!

Det ÄR friskt Marie att känna känslor... de affekter som vi känner dagligen tillhör det största av alla språk här på jorden, ett språk som vi alla kan förstå till viss del. Vi föds ALLA med dessa känslor, men det som skiljer oss åt är vårt sätt att hantera dessa jobbiga situationer som vi hamnar i under livets gång. Det som jag känner är att du trots allt som hänt och trots dina jobbiga tankar och känslor nu, ändå är på rätt väg. Om du bara lär dig att finna dina känslor och lär dig att hantera dessa (detta är något som vi alla gör under hela vårt liv, och vi gör det på olika sätt. Det finns inget svar på vad som är rätt eller fel...) så kommer du att komma hem ännu starkare än vad du någonsin hade kunnat föreställa dig innan! Jag vet också att du har en förbannat stark styrka och energi inom dig, som kommer och har tagit dig igenom denna skitjobbiga stund. Men jag vill att du ska veta en sak; du är fin som du är, du är min "lilla" syster, och jag älskar dig för att du är du!
Jag finns här för dig nu, och jag kommer alltid att finnas till för dig! Dessutom kommer du snart att inse att det finns en MASSA människor här som stöttar dig och håller av dig genom deras tankar... Jag vet att det är svårt att känna de saker som är positivt just nu, men försök...

Det var bara detta jag ville med detta inlägg... en del av er kanske tycker att jag inte verkar riktigt funtad, eller att jag var en riktig "djuping". Men jag är som jag är! Och jag kommer alltid att finnas till för de personer som jag håller närmast mitt hjärta, så det så! :-)

Kram på er alla där ute!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback