vossarinnan

Ny dag, nya tag? Ja, jag vetet katten alltså... Just nu känns det som om jag fastnat i min egen hjärna. Orkar inte koncentrera mig för fem öre ens... Så nu på förmiddagen har jag dammsugit o skurat o plockat som bara den. Skönt att få göra nått där man inte behöver tänka hela tiden.
Sen är det så klart mycket som far runt i skallen, en utav dessa funderingar är ju såklart hur jag ska klara av denna utbildning... Sista tentan jag fick tillbaka fick jag G på, och det är ju bra. För jag har ju som sagt avklarat en kurs till, men kag kan inte sluta att vara besviken på mig själv i alla fall. Fast jag klarat den. Prestationsångest tror jag bestämt att det kallas för! Måste lära mig att ta det lugnare, för jag kör på i 180 hela tiden, jag frågar mig nu varför? Men jag är sån som person tydligen, gillar att ha många järn i elden. Men nu har jag nog FÖR många... Måste andas!

Sen så finns det ju så klart en viss oro för Marie, eftersom de nu funderar på om hon har GVHD i magen. Läkaren skulle ringa till henne sen. Tänkte att jag skulle slå en pling till Lena sen och höra hur det går för henne. Jag hoppas att hon snart ska få känna på hur det faktiskt är att må bra! Jag tvivlar inte på att hon ska bli  bra, men jag tycker bara att det tar en väldans tid... Fast, det har ju hänt otroliga saker med henne redan nu, men detta är väl svårt antar jag att ta in för henne, när hela hennes energi går åt i att orka vara vaken. Särskilt nu när hon fått så kraftiga kräkningar igen... Men jag ska ringa sen i allafall och höra hur det går!

Nu ska jag snart sätta mig å skriva på denna jäkla tentan som ska vara inne nästa vecka, motivation noll just nu!! Sen som grädde på moset  så får jag lämna in en extra uppgift, eftersom jag missar den obligatoriska föreläsningen om vetenskapsteori idag. Detta beror på att Olivia inte får gå till dagis idag heller, och Stefan jobbar eftermiddag. Usch va jag klagar... Jag ska ge mej, jag lovar...

Det positiva är faktiskt att jag idag omger mig med männsikor som jag tycker fantastiskt mycket om och de accepterar mig för den jag är. Det är verkligen något att lyfta fram! Så till samtliga i min  omgivning (familj, släkt, vänner i privatlivet och skolan, och en massa andra också såklart), TACK för att ni finns och skänker glädje och lycka i mitt liv!

Kram på er därute!